Det var helt i början. Det var den där tiden när man fortfarande lärde känna varann. Vi var på väg hem till mig, pratade om hundar och konstaterade att jakthundar och vinthundar kanske ändå hade ganska mycket gemensamt. Men att jag inte ville ha en stövare och han ville definitivt inte ha en afghan-hund. När han kläcker ur sig:
- Men det är fint och bo på landet, där vill jag bo! Du vet, ett eget hus på landet!
Oh shit tänkte jag, jag måste snabbt ta ner han på jorden!
- Joo, började jag, landet är fint. Jag kan tänka mig och bo på landet!
- Kan du? sade han och såg lite överraskad ut.
- Jo, sade jag bestämt, Grankullen är ju fint!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar